Månadens missionär

 

Varje gång ämnet missionärer kommer upp blir jag förvånad? Va? Jag? På något sätt har jag svårt att relatera. Jag ser mig ju mer som en nyfiken, skrivande socionom som analyserar, söker nya kunskaper och ofta har fokuset på barn och familjer. Fast det är ju lite så missionärer i modern tid arbetar, har jag förstått.

Jag kommer ihåg det som något spännande och rent av mystiskt när kyrkan hade besök från någon missionär när jag var barn. De bodde i Honduras, Tanzania och Spanien. Långt, långt borta. Men, inte för en sekund trodde jag att jag själv en dag skulle bli kallad precis samma sak.

I kyrkan, i Sverige, är jag just nu månadens missionär. Det är inte alls så att jag gjort utomordentligt arbete som skiner mer än alla andra missionärer som stöttas av samma församling, som någon trodde. Nej, vi blir tilldelade en månad var, här och där, och det är då vi uppmärksammas lite mer och får speciell förbön. Vi skickar även en personlig hälsning till kyrkan. Blev en liten video den här gången. Det är både fint, uppmuntrande och uppskattat att veta att man faktiskt är ihågkommen och att det fortfarande efter så många år finns ett intresse att stötta. 

Men, att kalla mig själv missionär i dagliga sammanhang kommer nog dröja lite till ...