Påskminnen

 

Nu är det påsk igen!  Återigen har det bara svischat till och jag börjar på allvar tro att detta Coronandet har gjort mig helt oförberedd på långhelger. På något sätt har det nästan försvunnit ut ur min tankevärld. Julen var sådan och nu även påsken. Är det bara jag, eller är det likadant för dig med?

Jag försöker komma ihåg påskar som varit. Minnen som anländer handlar om eldar och fyrverkerier på gården där jag växte upp, kalasande med ungdomarna i kyrkan och lunch med finklädd au pair-familj i USA. Passion of the Christ i kyrkan bredvid jobbet tillsammans med kollegorna här i SA och påskgodisletande i förra husets trädgård av liten B. Tiden går.

Nu tycker ju jag att det centrala i själva påskbudskapet väldigt lätt kommer i skymundan, även för mig som troende. Jag kanske tar det för givet att Guds ende son offrades för just mig och att döden inte lyckades hålla kvar Honom i sitt grepp. Jesus lever och jag med Honom. Men mitt i allt det andra, så försöker jag styra tankarna dit lite extra nu i helgen, för det här är viktigt. Jag har nyligen läst påskevangelitet (heter det så?), var i kyrkan i morses och tänker titta på The Chosen, serien som fått väldigt fin kritik på grund av en realistisk skildring av Jesus. Har du sett den?

Jag önskar dig en fortsatt fin påsk var du än befinner dig, så fortsätter jag fira i lugnt mak här i värmen.