Lära av varandra

 

Jag fick en kommentar på ett blogginlägg jag skrev för ett tag sedan. Då handlade det om några av alla de frågor jag som utlandssvensk fått genom tiderna och personen skrev  ”Jag är nyfiken på en fortsättning om vad vi kan lära av varandra.” Det vill säga vad Sverige kan lära av Sydafrika och tvärtom. Självklart, detta spinner jag gärna vidare på. Om du nu tror att det kommer bli heltäckande politiska analyser, så blir du nog tyvärr besviken, för detta blir ett virrvarr om allt mellan himmel och jord. Och ja,  det blir säkerligen en och annan generalisering också. Låt oss börja, så får vi se vad du tycker.

Tänka själv. I Sverige uppfostras vi till att tänka själva, att ifrågasätta och inte svälja allt med hull och hår. Det kan jag saknar här. Många har svårt att tänka långsiktigt och ”utanför boxen”. Det är helt enkelt något man inte lärt sig och som fortfarande inte lärs ut så som jag önskar i skolorna. Detta har B fått med sig sedan han var liten och har mer än en gång råkat i onåd i skolan för att han varit lite väl uppriktig enligt dem.

System. Jag tänker ofta att ”det här skulle jag kunna hjälpa till så att det bli mer effektivt”. Administrationsrutiner på statliga kontor, kösystem på i stort sett alla platser köer finns, på vissa ställen kundvänlighet och så vidare. Säg vad ni vill, men Sverige är sååå bra på detta ...  

Livet och döden. Tacksamheten till livet är på en hel annan nivå här. Man hör ofta ”Jag tackar Gud för att jag fått ännu en dag” och då talar jag inte bara om äldre personer. Att bli gammal tas inte för givet. Även om det finns bra sjukvård, så söker människor ofta hjälp sent i skedet av någon sjukdom på grund av olika anledningar och i mina ögon dör många i onödan. Många får aldrig reda på detaljer kring dödsfallen, för de frågar helt enkelt inte. För att sedan hedra den döda sker begravningen bara några dagar efter personen har dött. 

Tiden. Att komma i tid och hålla sig inom planerade tidsscheman passar mig bäst, och många andra jag känner i Sverige, men här är det jag som måste fortsätta att lära mig att tid inte är allt. Det kan tyckas frustrerande att vänta och kanske till och med själviskt från personen som anländer sent, men kanske är det så att de har kommit på ett sätt att inte behöva stressa. Vad vet jag? African time och jag är iallafall ännu inte nära vänner. 

Generationer. Flergenerationsboende är vanligt och många bor kvar hemma till de gifter sig eller börjar plugga alternativt får ett jobb på annan ort. Jag säger inte att det alltid är lätt, men det är bra på många sätt. Man tar hand om varandra, delar på ekonomin och är en del av varandras vardag. Ensamhet bland äldre kommer inte på tal på alls samma sätt som i barndomslandet.

Det materialistiska. Något jag alltid glömmer bort, men åter igen förundras av när jag hälsar på i Sverige är hur viktigt det materialistiska är. Superfint hus med extra allt, pool, sommarstuga, stora bilar, båtar, utlandsresor, skidresor. Hår, naglar och en hel massa andra saker. Helst allt.  Jag glädjer mig med dem som kan och vill, men för mig betyder det inte så värst mycket. Visst kan det vara så här med i vissa fall, men att jämföra går inte. 

Det finns självklart mer, men det här får räcka för den här gången. Förhoppningsvis har jag kunnat ge ett svar på frågan och kanske även startat några nya tankar, för visst kan vi lära av varandra.