Skärp dig, AK!

 

Jag scrollar runt på Instagram och ser människor i semstermood. Det är glass, jordgubbar och solstolar på stränder. ”Men, hur kan de bara? Vet de inte vad som händer i världen, vad som sker här?” Jag kom på andra tankar väldigt snabbt. ”Skärp dig, AK! Det är ju inte direkt så att du bryr dig om allt precis hela tiden.” Har du också hamnat där? Helt uppslukad i nuet och vad som händer omkring dig, så att inget annat får någon plats? Det hjälper ingen, allra minst mig själv.

De konstigaste dagarna i mitt liv har lugnat ner sig något. Trots all förstörelse och hoten nära inpå har jag inte för en sekund varit rädd på riktigt. Spänd och osäker, ja, men inte rädd.

Den första oroliga natten då vi inte visste om massorna skulle passera på vår gata och om shoppingcentrumet nerför backen skulle plundras och tändas på är ett minne blott. Det hörs inte lika många flygplan längre och medierna flödas med hjälpsamma människor. Det sker fortfarande någon enstaka incident, vägspärrarna är kvar och nätterna är fyllda med personer som går vakt.

I morses, då jag blickade nermot havet och till och med kunde se några valar leka på håll, kändes allt  precis som vanligt. Fridfullt och lugnt. Dagarna rullar på och vi följer med vad som än händer kring oss, men nog kändes det konstigt att tänka på att för inte alls så länge sedan var militären precis där och varnade människor för att ställa till ordeda och upplopp.

Även om det är för tidigt att slappna av helt, så känner jag och många med mig ett stort hopp. Personer över hela världen ber fortfarande för oss. Stort tack till dig om du är en av dem! Sändningar med mat anländer från när och fjärran. Människor går samman och gör gott, städar och bygger upp. Startar om. Stödjer varandra på alla möjliga sätt. 

Det här kommer passera det med. Och, kanske kommer det stärka nationen på ett helt annat sätt än förut.