Apor på besök
Vet man inte vad det är så kan man lätt tro att det är en tung människa som springer över taket eller möjligtvis en galopperande häst. Ofta tidigt på morgonen hör vi detta rejäla oljud. Det är givetvis områdets stora apfamilj jag pratar om, den som drar från plats till plats. Från trädgård till trädgård.
De är vervetapor, som visst kan leva i grupper med 10 till 50 medlemmar. Antalet som regelbundet besöker oss är någonstans mitt emellan skulle jag tro. Alldeles tillräckligt. Just nu är det allt från små apbebisar till vuxna. Alla storlekar och åldrar. Ungarna är otroligt aktiva och kan inte sitta stilla långa stunder. Hoppar, skuttar, klättrar, bråkar och hoppar från gren till gren i träden. Fascinerande djur på många sätt.
Det kan vara riktigt kul att titta på dem på avstånd, men inte riktigt lika trevligt att ha dem nära inpå. Alfahanen som leder gruppen visar gärna tänderna och väser när han tycker att man är ivägen eller för nära. Då vill man gärna hålla sig en bit bort.
Innehållet i soptunnor gillar de och senast idag har jag suckande städat upp efter dem. Igen. Värst är det ändå när vi lämnar sopsäckarna utmed gatan på tisdag morgnarna i väntan på sopbilen. Är de i närheten så kan ni tänka er hur det ser ut när de röjt färdigt. Andra intressen aporna har är att ta sig in genom öppna dörrar och fönster för att stjäla ätbarheter i hus, samt ta bett i människors egenodlade grönsaker och frukter som de sedan slänger ifrån sig en bit där ifrån.
Något som är klart är att honorna tar hand om sina ungar på ett ypperligt sätt. De ser till att de är rena, håller sig i styr och är ständigt i deras blickfång. De allra minsta håller ett hårt grepp kring sina mammors midjor och får följa med på äventyr, högt och lågt.
Min "hat-kärlek" till detta djur kommer troligtvis finnas kvar, så länge de fortsätter att hälsa på. Men, söta det är de. Speciellt de små.
Kommentarer
Skicka en kommentar