Mellan regnskurarna

Då har vi tagit steget in i oktober. Förmodligen höstmånad för dig, men vår för mig. Det betyder mörka skyar, blixt och dunder samt regn som slår som spö i backen med väldigt jämna mellanrum. Vi har nått till årets regnperiod. Idag upphörde dock regnet tidigt, men sägs återvända till kvällen. 

Dramatiskt färgade himlar är en favorit och får mig att vilja vara utomhus och bara beskåda det naturliga konstverket. Jag tillhör kategorin som inte är rädd för åska och gärna har dörrar och fönster öppna då det sker. Eller, smiter ut på altanen i mörkret på kvällen för att kunna se blixtarna över havet.

Hibiskusen utmed gatan blommar  och har precis nått vårens växtspurt.  Det blir nog till att ta med växtsaxen ut snart för att trimma till den. Den korta sässongen då trädgårdsarbete inte behövs har återigen kommit till ett slut. 

En bougainvillea har vi också utanför muren. Inte en cerise, utan en gul-orange. Fin, eller hur? När mamma upptäckte den vid sitt första besök till detta huset blev hon rätt förvånad, medan jag tydligen redan hade vant mig vid denna färg. 

Växtligheten växer så det knakar för tillfället. Tittar du noga, så kan du se hur dessa tre papayaträd växer mellan grannens mur och vår. De kommer nog aldrig bli riktigt stora, men  frukt kommer de definitivt bära vad det lider, för är det något som funkar bra här så är det paw-paw-träden som de kallas.

Härom dagen fanns det en halväten papaya precis här i trädgården bredivid vår. Det är tyvärr inte troligt att de, eller vi, får äta frukten i fred, för aporna kommer alltid före. Hade jag inte ett jobb, hade jag suttit vakt mest hela dagarna. 

Annars så kan sådant här beskådas i vår lilla trädgård mellan regnskurarna. Jag blir så glad av färgerna. 

Morgonstros och plock utomhus är avkopplande på alla vis. Doften av blöt jord och några enstaka värmande solstrålar mellan molnen är så uppiggande. Min egentid allt som oftast, eller det stämmer nog inte egentligen, iallafall inte förut. På granntaket var det nämligen någon som höll ögonen på mig ...

... och sänkte jag ögonen neråt, fångade jag någon annans lite skeptiska blick. Vi har ingen katt, men det finns det andra som har.

Regnet har återvänt och himlen är jämngrå igen, precis som väntat. Det är halvljummet. Imorgon sägs det bli uppehåll, men veckan som kommer lovar mer typiskt vårigt regn. Och, så kan det hålla på till december, eller så ...