Stickade tröjor från Sverige

Jag tror nog att jag ska berätta historien om vad en resväska med stickade tröjor från Sverige kan leda till. Det var ett litet tag sedan nu, men det får mig fortfarande att känna mig varm om hjärtat.  

De flesta av er känner nog någon som är så där extra bra på handarbete och som har stickor eller virknålar redo i stort sett jämt. Min giftasfaster är en sådan person. Mer välstickade och färgglada alster är svårt att hitta. När mamma och M kom på besök tidigare i år, så anlände 40 stickade barntröjor från henne tillsammans med dem. Vissa av tröjorna gavs till barnen på småbarnsavdelningen, som jag ser dem bära när dagarna är kyligare emellanåt. Resten togs till mamman i kåkstaden, som jag nämnt i ett tidigare inlägg. Hon som kämpar med att få det att gå ihop. Varje dag. Hon säljer second handkläder till personer i området när tillfälle ges. Och, så kom tröjorna. Fina och nya. Hon behöll några till sitt yngsta barn, och redan innan vi åkt där ifrån kom nyfikna grannar för att se vad lådorna som anlänt innehöll. Mamman sålde tröjorna till andra mammor i kåkstaden, inte så dyrt men tillräckligt. Jag gladdes så med henne när hon senare berättade att hon använt pengarna, så att hela familjen kunde åka och hälsa på hennes mormor som de inte träffat på tre år. Mamman, hennes tre barn och hennes två syskon. Det är de, det finns inga andra släktingar i livet. Tänk ändå att svenskstickade tröjor kan leda till familjesammanhållning, eller ska vi kanske säga familjeåterförening, i Afrika. Så fint!

Det är det som är så bra med att ge av sig själv lite grand, om det nu är pengar eller föremål, man vet aldrig vad det kommer leda till i slutändan. Det kan bli något riktigt bra.