Det skulle ha kunnat vara du

Har du någonsin tänkt tanken hur det skulle varit om du hade bott en kortare eller längre tid på ett barnhem?

Hur gick tankarna när du anlände? Talade socialarbetaren om för dig varför du så snabbt togs från din familj? Kanske sa hon att du skulle på lång semester och få bo på fint hotell med pool för att du grät och skrek. Hur beter jag mig runt alla nya ansikten, alla vuxna som säger vad jag ska göra och inte göra, alla barn som tittar på mig och viskar?

När du har varit där en tid och fortfarande inte fått något besök från mamma eller mormor som du älskar över allt annat. Har något hänt? Är min storebror hemma? Klarar storebror av att laga mat nu när jag inte är där och de vuxna är borta? Älskar de mig fortfarande?

När du varit där ytterligare en tid och ser andra barn flytta hem till sina gamla eller nya familjer. När är det min tur? Varför dem och inte jag? Har jag gjort något fel?

Osäkerheten är stor. Du funderar mycket och kan inte alltid fokusera på vad som händer här och nu. Du är ledsen, du är arg, du är frustrerad, men du kan också vara glad och ganska trygg. Har jag vuxna och barn omkring mig som ser mig för den jag är, som ser mig och inte mina problem och mitt ibland jobbiga beteende, så kan jag må riktigt bra.