Rubriker

Det sägs att andras olycka säljer allra bäst och att det är därför vi väljer att läsa kvällstidningar och att lyssna på skvaller. Men är det verkligen så? Tar man en titt på vad det skrivs om i några av de förmodligen mest populära svenska tidningarna på nätet, så handlar det om sportprofiler gripna för misshandel och mord, poliser som tar till våld, mer misshandel, mobbning på skolor, politiker som ryker ihop i rutan, rattfylla och otrohet.  Jag ögnar snabbt igenom rubrikerna, men orkar inte läsa. Vill inte, inte ens de lite mer positva artiklarna, för de är förmodligen vinklade fel. Allt det dåligt negativa fördärvar även mig, även om jag inte på något sätt är inblandad. Och jag vet, jag behöver inte läsa eller titta på deprimerande nyheter... Jag kan inte låta bli att önska att åtminstone en dag i veckan kunde vara fri från allt det negativa som nämns, det som jag tror uppmuntrar synsätt och vägval på ett minst sagt dåligt sätt många gånger.  Tänk vad härligt om människor runt oss vore mer glada och hade en bättre syn på sitt eget och andras liv. Allt skulle vara så mycket lättare då.

I morses under personalmötet fick vi alla nämna veckans höjdpunkt. Både uppmuntrande och roligt att höra vad som sas. Olika saker, olika erfarenheter, med det gemensamt att det på något sätt fått oss att må bra. Jag kom snabbt att tänka på förmiddagen som spenderades med en av stödgrupperna, då vi tittade på och diskuterade kring den helt fantastiska och ledsamma filmen “Little One”. En historia om hur verkligheten kan te sig för barn i det sydafrikanska samhället.  Jag blev så glad av våra “mammors” kommentarer och kunskap. De har många gånger bevisat hur de stått i täten för de små som inte har egna röster. Helt enkelt för att de vill dem det allra bästa. 

(Bild från filmen Little One)

Tankarna går nu också till den familj jag läste  om häromsistens som tagit för vana att varje dag kring middagsbordet berätta tre positiva saker var som de varit med om under dagen. Underbart! Vi behöver så mycket mer av den varan. Som ni kanske märkt sedan tidigare, så är jag helt inne på att bygga upp istället för att riva ner. Laga det som är trasigt. Och det här är ett sätt. Tala gott och uppmuntra. Strunta att föra vidare det senaste skvallret eller det vi inte gillar och istället peka på det som fungerar och det vi tycker om. Visst är det värt ett försök?