Välkommen hem

Jag bor i radhus i ett lugnt område, där det sägs bo mest pensionärer och där kriminaliteten har gått ner på grund av så kallad grannsamkverkan. Som alla andra i området har vi galler för fönster och dörrar samt högt staket runtomkring husen. Att leva och bo i kontrasternas Sydafrika betyder olika för olika människor. Ni får ursäkta generaliseringarna, men ungefär så här ligger det till ...

Bra område i förorten:  Invånarna har förhållandevis bra ekonomi på grund av framgångsrika karriärer. Vissa är nyrika, medan andra har haft bra inkomst en längre tid. De har råd med regelbundna semestrar och privatskolor åt barnen. Invånarna kör omkring i stora bilar, inte sällan stadsjeepar. Hemmavid sköter hemhjälpen tvätt, städ och ibland även de yngsta barnen då föräldrarna arbetar. Har man inte en egen swimming-pool, så har man en gemensamt med de andra i samma komplex och inte sällan även en tennisbana. Säkertheten är viktig, där alarm, galler, murar och ibland även vakter gäller.

Bo på landet: Det är här de flesta i KwaZulu-Natal bor. Inte sällan 3-4 generationer lever tillsammans i hem där el är inkopplat, men inte vatten, som istället hämtas från en kran i byn. Många kvinnor lever som ensamstående mödrar och försörjer familjen genom anställning som hemhjälp, säljandes chips och godis vid skolor eller har någon bidragsersättning som levebröd.  Barnen går långa vägar till den statliga skolan. Hela familjen hjälps åt med hushållssysslorna och veckans tvätt tvättas för hand på lördagarna. På helgerna går man antingen på bröllop eller begravningar, samt till kyrkan på söndagarna.

Kåkstäderna: Dessa områden växer upp som svampar, fler och fler skjul byggs upp och invånarantalet bara ökar. Tusentals personer lever tätt, tätt inpå varandra med faran om eldhärjning då maten lagas över öppen eld. Vid regn blir skjulen våta och det mesta mögligt. De flesta som bor här är unga, ensamstående eller med familj. Det är de som har ett hem i grannprovinsen, men flyttat för att söka jobb på grönare marker eller de som av olika anledningar inte har en stabil hemmiljö. En del har funnit sin livstil och kultur här, medan andra inte skulle tveka att flytta om tillfälle skulle ges. Egna lagar och våld tas ofta till. Frivilligorganisationer och kyrkor gör inte helt sällan insatser i kåkstäderna och hjälper till med att starta dagis och grönsaksträdgårdar.

Givetvis finns det även andra boendeformer, med olika slags standard. Vi vänjer oss vid det vi har omkring oss, men jag tror att vi alla strävar efter att få det bättre. Det är dock inte det materiella som gör oss tillfredsställda och lyckliga i slutändan, det är relationerna till oss själva, våra närmsta och till Gud!