Att hitta en död mamma levande
Sitter i vardagsrummet med laptoppen på knät och tjuvlyssnar
på 6-åringen som egentligen ska sova, men berättar en storslagen historia för
mamma M om en stoooor familj vars hus ska brännas ner, så att de alla kan
flytta in i ett slott och bli kungar, prinsar och prinsessor ... medan mormor ska bli städerska!
Hmmm, intressant ... Ibland kan historierna handla om framtida yrken, som allt som oftast varierar
för den lille. Bonde, rugbyspelare, brandman, polis, sjörövare ...
Jag kan inte komma ihåg att jag ändrade mig så ofta i mina yrkesönskningar när
jag var liten. För mig var det ju självklart att jag skulle blir “affärska”,
alltså butiksbiträde, vilket i och för sig också skedde under en period på
gymnasiet, men som inte blev det jag verkligen ville ägna mig åt senare i
livet.
Som de flesta redan vet eller kanske klurat ut, så är jag
numera socionom eller socialarbetare som det kallas här. Utredningar,
rapportskrivande, telefonsamtal, hembesök, barn och nya familjer kantar min
väg. Hur andra ser på en sådan som jag kan ibland bli riktigt lustigt och hur
jag själv känner mig nästan ännu roligare. Jag vet inte hur många gånger som
någon liten söt, gammal granngumma långt ute på landet kikat in genom
dörröppningen, för att lite försynt och nyfiket undra om den vita kvinnan är
från polisen för att familjen jag besöker
gjort något olagligt. Tankarna hos mig och närmaste kollegan har många
gånger vandrat ... kanske vi ändå skulle ge oss inpå det området. Inte direkt polis,
men mer specifikt detektivyrket. Vi som ändå gjort konststycket att hitta en död
mamma i allra högsta grad levande och lokaliserat släktingar till barn som ingen
annan klarat! Lite lockande är det ändå ... Kanske lekledare eller mysaunty åt de underbart aktiva
och busiga ungarna på småbarnsavdelningen skulle vara något annat att satsa på? Eller turistguide,
som idag då jag tog en svensk grupp runt centret för att informera om organisationens
framväxt och arbete. Har ni frågor är det bara att fråga! Men tänker jag efter
lite, så behöver jag ju inte ändra något... Ja, jag är socialarbetare, men med många
förmåner som ingen annan har. Jag kan göra det jag trivs med i blandad kompott!
Guidad rundtur.
Du har ju praktiserat som "detektiv" i tonåren och det verkar ju vara till nytta i ditt nuvarande yrke :) Kram fr "Söstra di"
SvaraRaderaJust det, all gammal erfarenhet är övningar inför vad som komma ska... Så du kan ju fundera ut vad kameror, plast, promenader och barn kommer leda till?
SvaraRaderaJa all erfarenhet man samlar på sig kommer väl till nytta nån gång i livet får man tro.
SvaraRadera