Fast i spöregn

Motorn saktade ned så fint och lugnt helt på egen hand och jag kunde precis parkera den trogna tjänaren till bil längs vägkanten innan den var helt död. Bil efter bil passerade, men ingen tänkte stanna för att se vad som stod på. Jag fick dock tag på de bilkunniga grabbarna på jobbet, som efter en stund anlände i spöregnet. Tyckte lite synd om dem, då jag genast tog över en av deras bilar för att åka vidare på nya äventyr och lämnade dem i det strilade regnet. Afrikanskt regn är lite som svenskt, har det börjat så har det en tendens att fortsätta ... länge.

Ja, kan nog tycka att det är något äventyrligt att köra omkring på leriga stigar ibland och inte vara helt säker på om det är möjligt att komma till slutdestinationen. Allt gick bra idag och jag behövde inte återupprepa telefonsamtalet till räddningspatrullen.