Fördomar vs verklighet

Vi alla generaliserar andra länder. Ni vet ... alla finländare går omkring med kniv, slåss gärna och dricker otroligt mycket alkohol osv osv. Det är så vi känner varandra, utan att ens ha träffats. När det gäller kontrasternas land, Sydafrika, pratar människor utanför mestadels om fd president Nelson Mandela, apartheid-eran, våldsamma handlingar och den höga spridningen av hiv-viruset. Ja, det är en del av landets nutid och dåtid, men det är så mycket mer. Jag har sett förändringar ske, sedan jag anlände för första gången för 12 år sedan. Både positiva och negativa ändringar i samhället. Precis som utvecklingen är över allt.

Den åldrande Mandela, eller Madiba som han kallas av många, gjorde mycket för att den strikta apartheidregimen kunde avskaffas för nästan 20 år sedan. Lagar har ändrats, människor har förändrats. Men det kommer ta många generationer innan attityder och fördomsfulla tankar ändras helt. Ni vet väl att fördomar ofta härstammar från det vi inte är insatta i, från tankarna vi har för dem vi inte känner, för det farligt okända? Här där jag bor, på den mer avslappnade kusten, ser jag inte mycket av rasism, fast jag vet att det är mer tydligt i andra delar av landet. Vad jag ser är hur unga människor beblandar sig mer och mer över gränserna, något jag inte ofta såg då för länge sen. Detta kan vi förmodligen tacka skolorna för. De unga lär känna varandra och fördomarna suddas ut en efter en. Vad jag också ser är fler vita tiggare vid parkeringar och affärer. På grund av politik kan det vara svårt att överleva som outbildad vit utan samma familjeanda som andra kulturer i landet.

Sydafrika har länge bärt rykte om sig att vara våldsamt, vilket i och för sig är sant, men inte mycket jag personligen har sett och upplevt. Visst går jag inte på vissa ställen eller öppet skyltar med pengar. Jag uppmärksammar om någon börjar gå fortare bakom mig och går över till andra sidan vägen om jag måste passera ett gäng skumma killar. Men det gör jag ju i Sverige också. Ok, jag promenerar inte efter mörkrets intrång, så det är ju en skillnad jag saknar. I tidningarna och på nyheterna kan vi ta del av mord, grov misshandel och utnyttjande av barn. Läser jag en svensk tidning på nätet är det precis som att läsa en här. Det ser ut att bli råare överallt.  Våldet är vanligt och hur jag möter det är genom offren, barnen som anländer till centret.

Inte långt från mig ska 7 av 10 människor vara smittade av hiv-viruset. Viruset som sätter ner ditt immunsystem, så att kroppen inte klarar att slåss mot sjukdomar du i vanliga fall skulle överleva. Men med bromsmedicin och medicinering för livet kan du fortsätta leva relativt normalt. Då jag först anlände var bromsmedicinen dyr och därmed inte till för alla. Många dog. Idag är spridning även större, men medicinerna är gratis och till för alla. Fortfarande finns det förutfattade meningar och en del vågar inte testa sig, då de är rädda för resultatet. Uppfattningen om att en hiv-smittad kan bli frisk genom att ha sex med en så ung oskuld som bara går är sjuk och fruktansvärd. Det är därför bebisar blir våldtagna ibland. Att våldta en äldre kvinna som varit änka i många år sägs ge samma resultat eftersom hon är orörd under lång tid. Det är därför gamla mormödrar och farmödrar blir våldtagna.  Jag måste bara peka ut att detta är inte vad gemeneman tror, men dock en del. Det positiva i detta ämne, är att bland de  jag arbetar med har jag under den sista perioden sett en svängning. Fler och fler är villiga att ta hand om barn födda med det fruktade viruset. Fördomarna börjar tyna.  Iallafall hos en del.