Hon reste sig upp och fortsatte leva

Idag har jag haft förmånen att träffa två unga tjejer som är ett bevis på att livets tuffa vändningar inte behöver sluta i missär. Två tjejer i tidiga tonåren som upplevt livets berg-och-dal-bana på ett påtagligt sätt, men som rest sig upp och fortsatt leva. Då vi möts är de fnittriga, ler stort och visar även en lite blyg sida, precis som det ska vara då man är runt fjorton år. Då och då har våra vägar korsats, ända sedan de var betydligt yngre. Den ena som var den mest sköra, lilla, svårt sjuka flickan ingen trodde skulle överleva. Hon blev helt plötsligt sedd, såg livet skymta förbi och bestämde sig för att klättra uppåt och började blomma. Den andra som varit med om så mycket att hon agerade som att det inte var möjligt att lita på någon. Idag är hon lugn, trygg och verkar ha funnit en plats i tillvaron.

Att ha människor omkring det går att lita på, som uppmuntrar, bryr sig och tycker att just jag är speciell får nästan vem som helst att vilja mer, att orka mer. Hur vi är, hur vi behandlar andra, spelar en så mycket större roll än vi någonsin kan ana. Uppmuntrad och glad kunde jag lämna dessa tjejer, som jag ber och hoppas ska fortsätta sin vandring mot en framtid fylld av hopp och förväntning.