Allt är inte som det ser ut

Det enda jag uppfattar genom bilrutan är tre par uppsträckta, brunhyade barnarmar. Tiggande barn? Bilen rullar vidare och genom samma fönster, men ett kvarter bort, ser jag glada, mer ljusa barn, lekande springa omkring. Även nu har jag inte tid att observera vad som händer. Jag är ju på väg. När jag anländer till nästa kvarter hajar jag  till. På trottoaren sitter samma barn,de ljusa barnen, tillsammans med sina föräldrar. De ser slitna ut. De ser ut att ha varit med om mycket. Tillsammans tillverkar hela familjen pärlhantverk till försäljning till turister för överlevnad. En glimt ur drömmen jag hade i tidig morgonstund ...

Denna underliga dröm har kommit tillbaka till mig flera gånger under dagens lopp. Jag om någon, vet att allt verkligen inte är som det verkar se ut på ytan, men jag kan ändå på något sätt inte släppa det. Det som frusterar mig mest är att jag vet att flera liknande frekvenser spelades upp innan detta, men jag kan inte för mitt liv komma ihåg vad som försigicks bakom slutna ögonlock. Kanske välkomnade de små, bruna barnen sin pappa efter en dags jobb?

Drömmar lär hantera det man går igenom på dagtid. Händelser, tankar, problemlösningar och allt det där andra vi har svårt att sätta fingret på, rörs om i en salig blanding. Intressant hur det fungerar. Och nu har jag fått en briljant 5 minuters filmide’ med ett ypperligt budskap i huvudet helt gratis. En film som bara väntar på att få komma ut. Måste bara drömma om drömmen igen, så jag vet hur det började.