Olikheterna blir vanlig vardag

Så, när vi kom hem efter kyrkan i morses hade vi då gäster igen. Inte vilka gäster som helst, utan hela, stora apfamiljen.  Vervetapor för att vara exakt. De nöjde sig inte med att ligga på granntaket och lapa sol eller slänga sig vilt från gren till gren i det stora trädet, utan var även i full färd med att imundiga sig ytterligare en stor frukt från papayaträdet utanför köksfönstret. Suck ... att de alltid ska hinna först. Vi har fortfarande inte lyckats smaka en enda enda.  Kanske är det dags att gå ut i trädgården och plocka in de halvmogna papayorna nu, så de kan mogna vidare på köksbänken istället ...

Som du förstår ter sig vardagen ibland aningen annorlunda här jämfört med en helt vanlig dag i barndomslandet. Att tålmodigt försöka skrämma iväg apor är bara en i raddan av många olikheter. Tar vi en titt i och kring huset, det jag kallar mitt hem, så finns det en hel del skillnader jag på rak arm kan nämna. Skyddsgaller för fönster och skyddsdörrar framför ytterdörrarna, vilket jag i och för sig inte tänker så mycket på vid det här laget, förutom när någon av de tre nycklarna krånglar i låsen innan jag lyckats ta mig in. Något så enkelt som ett sladduttag och stickproppar ser annorlunda ut. Trots detta finns det många prylar att köpa som behöver ett likadant uttag som vi är vana vid, så det är otaliga adapter som gäller i varje hem. Hur toaletten spolas och hur ett fönster öppnas är olika. Att frysa ner mjöl, spaghetti och socker hör till vanligheterna. Annars får man sig gärna en trevlig, liten överraskning då värmen ligger på. Små, syrliga larver som utvecklas och utgör extrakrydda vid matlagningen.

Men som med allt annat blir även olikheterna vanlig vardag tillslut och något vi tar för givet.