Så mycket bättre

Cerebral palsy, downs syndrom och autism är bara några förslag på diagnoser som gör en del männsikor lite annorlunda jämfört med andra. Det finns många olika särskilda behov som det också kallas och det är inte bara i Sydafrika detta inte alls förstås, utan i många delar av världen. Många göms undan, går inte i skolan och är inte alls en del av samhället.

De tjugotal barn som så drastiskt och snabbt blev förflyttade till centret i juli, har nu flyttat vidare. De som skulle stannat ett fåtal veckor, bodde hos oss i ett helt halvår. Mycket har spelat in och många har varit inblandade. Eftersom centret egentligen inte alls hade plats för dem, fick våra internationella volontärer “offra” en del av sitt boende under tiden.

Barnen som inte alls blivit omhändertagna av socialtjänsten, utan vars föräldrar valt att låta andra ta hand om dem då de inte haft kunskap eller resurser att möta deras behov. Hemmet de kom från hade förlorat elen och vattnet och hade inte tillräckligt med mat. Hos oss fick de näringsrika måltider samma tider varje dag och hade alltid tillgång till ständigt rentvättade kläder. Barnskötarna fick lära sig att ta hand om dem på ett enklare sätt och fick även lära sig att även dessa underbara personligheter behöver mer än bara mat, tvätt och sömn.  Nu leker de med barnen och gör övningar med dem för att stela leder och muskler ska mjukas.

Det släpades och bars och våra fordon packades överfulla inför avfärden i förra veckan. Barnen kom efter i samma fordon, men lite senare. Förväntingarna var stora och barnen tysta då jag rattade fram på den krokiga vägen till det nya fina boendet på kullen med utsikt över byn. I svenska mått mätt skulle barnens nya hem inte alls ses som tillräckligt anpassat till behoven, men det är ändå så mycket bättre än vad de kommer ifrån. Och till en västvärldsstandard är det långt, men jag är övertygad om att det kommer utvecklas, förbättras och förnyas. Det finns nu människor runt barnen som vill deras bästa, som vill se dem växa och börja blomma!