Bygga upp det som faller

Ibland blir man tillfrågad att göra något man i vanliga fall inte gör. Det är så man blir rikare på erfarenheter och hur ens ögon öppnas på ett nytt sätt.

För bara några dagar sedan fick jag spendera en solig och väldigt varm eftermiddag med kollegorna jag delar kontorsbygnad med, men bara träffar emellan alla olika arbetsutflykter på fältet. Dessa starka kvinnor med hjärtan av guld, som jobbar med familjer i några av de mest utsatta byarna i vårt område. De utbildar andra kvinnor, som tar hand om åtminstone ett barn som inte är deras eget. Det är systrar, bröder, kusiner  och inte helt ovanligt de egna barnen som dött eller försvunnit, vars barn är lämnade kvar. Kurserna handlar om allt från barnutveckling, barnuppfostran och om en barnsäker omgivning till ekonomi och hiv & aids. Allt för att bygga upp familjer i ett samhälle som faller sönder mer och mer och för att ge ljus till de unga som förlorat så mycket och inte alltid är behandlade så bra. Kursdeltagarna blir medlemmar av stödgrupper och meningen är att också barnen så småningom ska få egna grupper att träffas i. Några av kvinnorna kommer få det viktiga uppdraget att bli något av stöttepelare för byarnas barn, som kan komma till dem och på ett värdigt sätt kunna rapportera vad de varit med om eller bevittnat utan att vara rädda för att bli anklagade för att ljuga eller skvallra. Det ska vara stabila och trygga personer barnen kan lita på och som kommer hjälpa dem rätt, stötta dem då det är nödvändigt att rapportera till polis eller socialkontor eller bara finnas där med ett lyssnande öra.

Ett kanonprojekt med vissa utmaningar, men med mycket framförsikt och tro om förändring. Det är fortfarande en hel del att göra, men för att se om det som hitentills skett förändrat familjerna på något sätt tillkallades fokusgrupper för vuxna och barn. Och där kom jag in i bilden, med mina relativt snabba fingrar över laptopens tangentbord. Det var till att lyssna till erfarenheter, inte alltid de bästa, och dess översättning för att sedan fort skriva ner vad som sagts. Vem kunde ha anat att skrivmaskinslektionerna på högstadiet skulle leda till möten med kvinnor i ett afrikanskt hus med runda väggar och halmtak många år senare?