För då vet jag

Byyyyye, säger tre-åringen högt och tydligt för att sedan ta min hand. Vi går ut genom grinden och lämnar barnskötare och de andra småttingarna bakom oss. Pick och pack lastas in i bilen, en sista kram från någon av personalen som går förbi och vi beger oss av från centret för sista gång.

Äntligen, efter en lång introduktionsperiod med den nya familjen var det nu dags innan helgen. Allt var ordnat och den lille killen, som inte alls velat sova av spänning kvällen innan, visste vad som var på gång. Det var tid att flytta!

Nu är det inte ett lyxigt och välbärgat hem han flyttar till, men det har allt som behövs och jag är övertygad om att han kommer få det som är allra viktigast. Kärlek, tid och omtanke. Jag kan inte låta bli att undra över när det kommer sjunka in hos den lille. När kommer han förstå på riktigt att det är han och dem nu? Att det är de som är hans familj!

Jag tror och ber att du, lille, charmige och goe kille, snabbt kommer känna dig helt hemma hos din nya familj och att du kommer få växa upp till en trygg och förståndig vuxen. Vi kommer förmodligen mötas igen och då hoppas jag att du faktiskt inte vill ha något med mig att göra, för då vet jag att du har det bra.