Man vänjer sig

Det är inte ofta mataffärerna är stängda. Verkar numera vara ganska så lika världen över, även en påskafton som denna. Då veckohandlingen inte riktigt fungerade den här gången, så blev det ett snabbt besök även för oss någon gång under dagen.  Ibland tänker jag på hur enkelt och självklart det är att just handla, men att det faktiskt tar tid att få det att kännas vardagligt när man hamnat på en kontinent  mååååånga mil från allt välkänt.  Har du inte tänkt på det förut, så kan jag ju peka ut att det är en hel del regler och rutiner som alla kunder, nästa ovetande, följer. Så är det bara. Och saker och ting är definitivt inte lika överallt.  

Kommer jag med kassar från annan plats, tejpas de ihop innan det är dags att knalla in och börja sökandet av varor. Allt för stöldsäkerheten. Plocka i färska grönsaker och  frukt i påsar är ju inga konstigheter direkt, men att komma ihåg att väga dem är svårare. Det är inget som görs i kassan, utan av personal på avdelningen. Lite dumt står man kvar och väntar i kassan, med andra bakom sig, smått irriterande i kön, då personal traskar iväg med frukten och gör det jag glömt. Betalning sker på vanligt vis, även om kassörskorna inte direkt har kunden i fokus, utan hellre pratar med kollegorna. Skulle ett varupris inte vara inmatat eller om något litet misstag görs av kassörskan, fixar hon det inte själv utan kallar på ansvarig. Hur de fulla matkassarna packas efter betalning har jag nästan glömt. Det finns det personal för. Det är förmodligen de som inte klarat matematikprovet vid ansökningsintervjun så galant som krävs. Köper jag det billigaste, oskivade brödet, så finns det en maskin utanför kassorna där jag fixar mina egna skivor innan jag går ut till parkeringen. Det som ser så lätt ut då andra gör, har visats sig vara aningens klurigt för de oinvigna. Så, tillslut kör jag ut kundvagnen ur affären och snart tar en av parkeringsvakterna över. Jag går bredvid och ger vakten en penning efter att kassarna tryggt packats in i bilen. Regnar det   kan det hända att ett stort paraply åker upp och jag torrt kan stiga in i bilen. Ja, man vänjer sig som sagt och jag kommer förmodligen tycka att personalen på ICA är fruktansvärt lat då jag får göra allting själv, nästa gång barndomslandet besöks.  

Får det lov att vara en skiva bröd?