Så svårt att förstå

Det är vissa saker jag bara inte kan förstå. Jag vet att det alltid ligger något bakom, men det är ändå så svårt att fatta.  Som, hur en mamma kan låta försumma sitt barn, inte sällan ett utan två, kanske fler. Flera gånger om, med chanser om förändring där emellan.  Men så ofta väljer hon sina egna, ofta destruktiva behov, före det som borde vara viktigast. De små hon gett liv till. Vad händer egentligen med en mamma när ett barn omhändertas? Vad sker i hennes inre? Vad händer hos henne då nästa barn senare tas ifrån henne? Jag skulle så gärna vilja veta. Det är så lätt att dömma, då jag inte vet allt. 

Alldeles nyligen fick jag vara med om något fantastiskt. Två små syskon, vars mamma helt enkelt inte klarat av att ta hand om dem,  hade aldrig någonsin träffats. Det ena barnet hade hamnat hos oss, det andra på ett annat center. Men nu var det dags och samtidigt som jag samtalade med föreståndaren för det andra stället kunde jag se hur detta lilla mirakulösa skådespel utspelades sig på en stickad filt på golvet bredvid oss. Trevande, tittande, rörande, lekande. Det första steget till en framtid tillsammans! Nu satsar vi! Ni är värda ett liv ihop och vi ska göra allt för att det ska ske.