Sann kärlek

Jag har så länge jag kommer ihåg tyckt om böcker. Om det var möjligt att mäta hur mycket jag läst genom åren, så skulle det förmodligen vara flera spaltkilometrar av alla de genrer. Den första, enligt mig, “riktiga” boken jag läste var en födelsedagspresent med många ord och som  handlade om hästar. Inte för att jag förstod allt, men jag var så stolt över att ha klarat det. Sedan dess har det  varit många vändor till biblioteket, lån av kompisar och en del egenköpta. Högläsning var något alldeles speceillt. Jag minns mysiga stunder med föräldrar och stunder på gräsmattan med en kompis under tonåren.  Och nu, nu har jag förmånen att vara låtsasmoster åt B, som också han älskar berättelser och alla slags böcker. Så nu gäller högläsning på kvällarna. Inte så mycket om hästar, men om spännande äventyr på öar långt borta.

Jag kan inte tänka mig hur det skulle vara om jag aldrig lärt mig att få ihop de där ljuden till ord, till meningar och historier, men kommer ibland i kontakt med dem som inte kan, eller inte så bra. Kvinnan jag arbetar med nu är bara något år äldre än mig. Hon som växte upp med över tio syskon och vars pappa inte riktigt kunde se det viktiga med utbildning för flickor. Hon som slutade skolan efter klass ett sitter nu för första gången i skolbänken igen, hos oss. Fosterföräldrautbildningen påbörjades idag och pågår hela veckan. Jag blev lite förvånad då hon anlände helt utan förvarning tillsammans med maken i morses. Hon var något nervös, men äkta mannen hade tagit ledigt från jobbet för att vara med och stötta och lära. Det kallar jag sann kärlek!