På liv och död

Livet är på något sätt mer påtagligt här. Liv, sjukdom och död om vartannat. Många föds, många dör. Familjer utökas eller blir mindre. Glädje och skratt blandas med sorg och frustration eller kanske även skräck. Kollegorna och de jag träffar ute i byarna går ständigt på bröllop och begravningar. Att hela byn ser till att dina barn har det bra, har någonstans på vägen ändrats och är inte längre lika vanligt.

Jag har bara arbetat några dagar efter ledigheten men har redan tagit del av historier som berör. Kollegans släkting som blev mördad i sitt egna hem under julhelgen för att hon inte ville bli rånad. Barnen som hade flyttat hem till sin familj, men som nu har återvänt till oss igen med stora sorgsna ögon. Pojken som äntligen fått en ny familj efter många år på ett närliggande barnhem, men som nu inte är välkommen att börja i en ny skola i det nya området. Men tack och lov, så är allt inte tungt. Träffen med den glada och spralliga tjejen som spenderat sommarlovet i sin framtida fosterfamilj var däremot en högtidsstund, precis som mötet med den lille killen som nyligen flyttat och trots att vi förut var kompisar nu inte ens ville titta åt mitt håll … ett säkert bevis på att han trivs.

Livet är som sagt påtagligt och ombytligt, en salig kompott på gott och ont.