Hur fungerar det?

Iklädd flanellpyamas och morgonrock, under täcke och överkast, så känns mitt sovrum riktigt behagligt så här på morgonkvisten. Utanför fönstret börjar det dagas så smått. Det går livat till bland vågorna, då havets dån hörs tydligt uppför kullarna till vårt hus. Enda likheten med midsommar är nog den närvarande kylan, som kommer vara ett minne blott om några timmar. Ni trodde väl inte att midsommarfirande och dess medföljande ledighet är universellt? Skulle något firas här, så borde det istället vara midvinter. Funderar alltid på om det är passande med julmusik under den här lite mörkare och svaligare perioden, men jag tror inte att resterande hushållsmedlemmar skulle hålla med.

Men just nu, i skrivandes stund, känns det betydligt trivsammare under täcket och tankarna går lätt till boken som ligger bredvid mig på nattduksbordet. Kanske vore ändå ett boktips passande, nu när många av er har eller inväntar den efterlängtade semestern? Ni är förmodligen redan bekant med Kathryn Stocketts “Niceville”, eller “The Help” som boken heter här. Men det är värt en påminnelse. Den är en sådan där bok, som iallafall jag har svårt att lägga ifrån mig då det är dags. Rolig, allvarlig och tänkvärd på många sätt. Tänk er själva in hur det kunde vara att arbeta som hushållerska med brun hud i ett segregerat USA i början av 60-talet. Att göra allt för familjen du jobbar för. Städa, laga mat, stryka, putsa silvret och ta hand om barnen, men inte få äta från samma tallrikar eller ens använda samma toalett. Att många gånger bli ignorerad eller bossad runt hur som helst. Precis som jag många gånger diskuterat med andra, av alla de bakgrunder, tas ett ämne upp. Hur kan den jag ständigt misstänker och inte litar på, vara den som tar hand om och faktiskt fostrar mina barn? Hur fungerar det? Oj, oj, så många likheter jag ser med Sydafrikas apartheid. Tänk er nu in i den unga, kvinnliga, vita, nyblivna journalistens situation. Hon är annorlunda än de flesta, och kan inte förstå hur illa hennes bekanta behandlar sina hushållerskor och börjar i smyg intervjua några av dem, för att få en inblick av hur de upplever det hela, med planerna att ge ut en bok. Journalisten blir mer och mer vän med hushållerskorna, vilket om det skulle upptäckas skulle leda till hemska åtgårder för båda parter. Vad som händer sen tänker jag inte avslöja ... eftersom jag själv inte kommit så långt.

Trevlig fortsättning på midsommarhelgen!