Återupptäcka hemlandet
Jag välkomnades av det mest fantastiska sommarväder
vid ankomsten till hemlandet. Jag kan genast säga att jag definitivt INTE ställer
mig i raden med de som helst ser att temperaturen avtar, utan njuter glatt av
att sommaren visar sin allra bästa sida :).
Så här efter några dagar är det redan en hel del jag påmints
om, sådant jag inte tänkt på på väldigt länge eller kanske inte alls funderat på tidigare.
Nummer ett, har asfalten på gator och
vägar alltid varit så blek? Den är ju nästan vit jämfört med den jag
vanligtvis rattar fram på.
Nummer två, det är
så otroligt tomt och tyst. Semestertider i all ära, men hemorten känns nästan
som en sådan där ”spökstad”, där befolkningen av någon anledning drastiskt har
lämnat platsen för ett annat ställe. Alla på en gång. Jag kan spankulera fram runt
kvarteren utan att se en enda person. Och här kommer mitt sydafrikanska tänk
in. Hade jag varit inbrottstjuv hade detta varit paradiset. Det syns ju på
långa vägar var människorna är bortresta. De prydligt och välstädade trädgårdarna
och de stängda fönstrena i värmen bara skriker… welcome badies, ta vad du vill!
Nummer tre, mat
och godsaker. Detta spelar en central roll just nu. Det är ju så mycket jag
inte ätit på ganska länge, så nu blir det verkligen en salig blandning. Och, det är
verkligen inga lyxiga måltider jag talar om, utan sådant här.
Jordgubbar med knäckebröd i mjölk. En förmodligen konstig
familjetradition, som för mig smakar verklig sommar.
Härliga lösglasskombinationen lakrits och polka. Önskar så
att den övriga omvärlden också kunde göra denna excellenta smakupptäckt.
För att inte trötta ut er med min långa lista, så vill jag
till sist bara nämna en sak. Cyklarna! Detta perfekta färdmedel börjar faktiskt
bli lite vanligare i södraste södern, men är inte helt riskfritt, då inte någon
enda tar hänsyn till dem på vägarna. Men här, där det finns egna små vägar för
dessa trafikanter kan det knappt finnas ett bättre sätt att ta sig fram kortare
sträckor. Åh, vad jag önskar mig en äkta tantcykel att ta cykla fram med längs de
palmprydda gatorna där borta. En cykel, som ingen enda är intresserad av att
stjäla. En dag, en dag.
Nu ska jag fortsätta mitt semestrande i trakterna jag kommer
från. Ledighet är gott!
Kommentarer
Skicka en kommentar