Vad som helst kan hända

Vi är i veckan stationerade i en av de byar vi arbetar mest i. Här har vi åskilliga fosterfamiljer och det är just dessa mammor vi fokuserar på nu. Att behandla död och trauma under fem dagar kan ju verka tungt och deprimerande, men det är långt ifrån så. Nog har det trillar någon tår och tankarna har gått till de som saknas och det jobbiga som upplevts, men berättelserna och skratten ljuder desto oftare. Skämt och allvar ligger nära. 

Släkt, grannar och bekanta dör, alldeles för ofta. Många går på begravning flera gånger i månaden och efter det är det som om inget har hänt. Hemska upplevelelser som hände då för länge sedan eller kanske alldeles nyss finns inom de flesta. Att tala om det och bearbeta det tunga och jobbiga sker inte. Det är det vi vet och försöker med vår lilla insats att få människor att gå vidare i livet. Helare, lättare, klokare och med en vilja att stödja andra. 

Och ... så har jag återigen blivit erbjuden att gifta mig med en av damernas söner. Kanske att jag skulle slå till den här gången :).  Vad som helst kan hända då man spenderar åskiliga timmar med en grupp färgsprakande damer i en sliten kyrka på landet!