Verkligheten ödmjukar

Är det bara jag, eller har du ibland också svårt att förstå att de vi så ofta ser i olika tv-sammanhang faktiskt är helt vanliga människor? Att de har helt andra liv utanför rutan.    

Under några dagar hade centret besök av den svenska biståndsorganisation som tror stenhårt på vårt arbete och satsar mer än alla andra på oss. Med sig hade de med sig några av sina ambassadörer, som hör och häpna, också kan kalla sig kändisar. Kan väl, lite blygsamt, nämna att jag faktiskt inte visste vem en av dem var innan. Men, vad kan förväntas efter åratal utanför Sveriges gränser. 

Under en halvdag fick jag visa delar av gänget mina arbetsområden.  Ett besök hos den postiva och öppna familjen i utkanten av townshipet, som utstrålar sådan glädje över den lilla de tidigare under året fått ta emot. Hemmet för barnen med speciella behov, där saker och ting fortarande är under utveckling. Skratt och tårar. Det osäkra. Det sorgliga. Det uppmuntrande. Det svåra att låta gå och frågorna som inte har några lätta svår. Den allra känsligaste sidan visades, hos dem vars finslipade sida oftast syns. Att få se, höra och känna. Att få uppleva verkligheten ödmjukar alla.