Det vi inte visste då, vet vi nu

Det blev för mig ett kärt återseende då killen i sena tonåren kom och hälsade på hos oss på centret. Sist jag såg honom var han en knubbig, liten pojke med en hel del speciella egenskaper jag fortfarande kommer ihåg efter alla år. Han mindes inte mig, volontären från Sverige, men skrattade gott åt det jag kunde berätta för honom.  

På den tiden, för omkring 13 år sedan, var hiv-infektionen mer eller mindre en dödsdom. Bromsmediciner var fruktansvärt dyra och inte tillgängliga åt alla. Människor var rädda.  Pojken som var född med infektionen blev så småningom välkomnad till ett hem för hiv- och aids-smittade barn för att på ett värdigt sätt kunna avsluta livet. Men, förändringarnas vindar anlände. Förståelsen ökade och medicinerna kunde fås helt gratis. 

Idag bor han tillsammans med andra killar i samma ålder, från samma bakgrund. Levnadsglädjen är tydlig, där vi står och pratar. Vissa saker känner jag igen hos honom från förr. Det vi inte visste då, vet vi nu. Den livssprudlande unge mannen har framtiden framför sig och berätta att han ska börja en praktisk yrkesutbildning nästa år!!!