Ångrar mig nästan

Just nu ångrar jag mig nästan att jag inte följde med det resterande hushållet till stranden, så här på seneftermiddan. Det har faktiskt inte något att göra med att det är riktigt, riktigt varmt, utan mer att jag inte känner för att slåss mer med irriterande och väldigt själviska apor. De drar sig inte för att helt lugnt sitta och plocka blomknopp efter blomknopp från den nyplanterade busken och hoppa på det lilla trädet, så att grenarna bokstavligt ryker. Papayafrukterna tänker jag inte ens tänka på. Jag flyger fram som en skottspole, fram och tillbaka, klappar händer, hotar och drar fram vattenslangen för att hota lite till, nu med vatten. Ja, dessa vandalister hade jag ju sluppit om jag följt med..... fast, det är ju ändå rätt avkopplande att ha några timmar för sig själv också.

Iallafall, igår var jag där. En av stränderna fick sig ett besök, vilket var härligt i värmeböljan. Att  ligga stilla på handduken går ju bra en stund, men när rastlösheten sätter in är det ännu bättre att traska omkring och upptäcka. Ingen strand här i närheten är den andra lik. Gud ville verkligen få oss att känna förundran och nyfikenhet när han skapade allt så fantasirikt!

 Visst är det en manet. Blue bottle kallas denna variant, vilken man ska akta sig noga för.

 Skålar med uppvärmt havsvatten.

 Fotbad med mossmatta.