31 länder, 3 dagar
Det som kommer leva kvar längst hos mig är
helt klart minnen av människor och deras berättelser. Den 21-åriga sydafrikanska
tjejen med cerebal palsey som hjälpt tusentals barn och ungdomar med olika
handikapp och till och med vunnit ungdomarnas egna Nobels fredspris. Hon ser inga
hinder i tillvaron och ska trots rullstolen tillsammans med vänner bestiga
Kilimanjaro senare i år. Den unge mannen från Kenya som vuxit upp på ett
barnhem och som inte hade en enda riktig konversation med en vuxen under sina
10 år på hemmet. Idag arbetar han hårt med att bygga upp och uppmuntra barn och
ungdomar som bor på barnhem eller som precis har flyttat. Han brinner för
välmående. Kvinnan som i vanliga fall lever och verkar i Australien, som jobbar
stenhårt för att barn ska lära sig att hålla sig säkra och kunna kommunicera
sina varningskänslor redan innan något skrämmande har skett. Australiens
skolvärld har omfamnat detta arbete fullt ut och nu är det Sydafrikas tur.
Det var helt fantastiskt och rörande
att befinna sig mitt ibland alla dessa människor. Så mycket erfarenhet och
entusiasm under ett och samma tak. Tillsammans kan vi göra mycket för att
världens barn ska kunna få leva så bra det bara går. Vi vill se barn som växer
upp till vuxna som är hela på insidan. Barn som har personer kring sig, sådana
som du och jag, som inte bara pratar om det som borde ske, men som faktiskt gör
något, som stöttar och leder dem framåt.
“Often the target of
pity,
my future is not
confined to charity.
Give me the gift of a
life time;
give me a dream,
a door of opportunity.
I will thrive.
I am an African child.”
Eku McGred
Kommentarer
Skicka en kommentar