Sprida glädje

Levande musik, spruckna högtalare och en hel massa sjungande barnaröster hördes redan innan vi gick in genom dörren. Väl inne i samlingslokalen blev vi helt paffa. Barn över allt, omkring 500 fick vi höra senare. De jublade när vi anlände och vi klättrade upp för att sätta oss på scenen. Som gäst ska man synas, så är det bara. Det var partystämning och jag kunde inte låta bli att undra om det är så här det känns att vara kändis.

Barnskyddsveckans aktiviteter fortsatte för vår del för inte så länge sen. Vi var inbjudna till ytterligare en skola och det är klart vi hakade på, då vi har ett viktigt budskap att förmedla. Barns säkerhet går inte prata för mycket om. Vilka barn sen! Så sociala och duktiga. Det var en glädje att hälsa på dessa klass ett till sju-elever en liten stund. Och att sedan se vilken positiv kontakt lärare och barn hade med varandra var en stor bonus. Det är då man ser att det absolut finns ett hopp inom den sydafrikanska kommunala skolan, som det klagas så mycket på.

High fives, kramar och en hel massa handskakningar fick vi ta emot efter att alla gröna band delats ut och det var dags att åka tillbaka. Det gick knappt krypa in i bilen, då barnen trängdes omkring oss. Tänk vad en liten medverkan kan sprida glädje. Till barnen, men förmodligen mer till oss. Det var svår att sluta prata om upplevelsen i bilen på de kringliga vägarna nerför kullarna med den otroliga utsikten. Våra leenden stannade kvar länge.