Rädda det käraste hon har

“En mormor har precis frågat om jag kan adoptera hennes 7-åriga barnbarn. Hjälp!”  Meddelandet  verkar aningens desperat när det anländer till min telefon på kvällskvisten. Jag och en nära kollega är fortfarande i bilen på väg hem efter en lång arbetsdag på annan ort. Snabbt tar vi oss till mataffären där detta precis hänt och precis som vi skrivit tillbaka så hade kollegan som frågat om hjälp stannat kvar med kvinnan för att vänta på oss.

En historia, en av många likvärdiga, berättas för oss. Tårarna rinner när kvinnans livshistoria nästan trillar ur henne. Till oss, främlingarna i bilen, där i mörkret. Kvinnan, sjuk, utan inkomst och ibland utan någon mat där hemma, oroar sig för barnbarnet som inte bott hos henne på flera år. De har kontakt, men framtiden är inte hos mormor, eftersom hon vet att hon ska dö. Sonen hon bor hos, efter att hennes hus brunnit ner, misshandlar henne. Barnbarnets mamma dricker och pappan säger att han minsann inte är far till flickan.  Mormodern insåg för länge sedan att det allra bästa är att låta barnbarnet flytta. På eget bevåg hittade hon en familj genom kyrkoverksamheten hon tillhör och flickan fick en annan adress.

Någon dag efter vårt första möte tog vi med kvinnan till familjen där den unga, glada tjejen numera bor. Oron lade sig då hon kunde försäkra sig om att familjen inte bryr sig om att hon inte kan stödja dem ekonomiskt. De ser hennes barnbarn som ett av sina egna barn nu och vill inget hellre än att hon stannar kvar med dem även i fortsättningen. Det här är ingen familj vi har utrett, men det vi nu gör att vi hjälper till med kontakterna eftersom det allra bästa ändå är att flickan blir lagligt placerad som fosterbarn hos dem hon numera känner tillhörighet hos. Den som mormor själv valt ut.

När jag och kollegan senare diskuterat det hela är det lätt att komma fram till hur klok kvinnan varit, mitt i allt det olyckliga och hemska. Att hon på ett sätt givit upp, men ändå gjort det hon kunnat för att rädda det käraste hon har. Vad det gäller mormoderns själv, så har vi inte glömt henne. Vi har planer, som vi tror kommer hjälpa även henne.