Ta reda på tillsammans

Det är fortfarande morgon. Solen skiner och hettan dallrar i luften. Korna går sakta och bekymmersfritt på den slingrande grusvägen. Vi kan se kvinnor och barn samlas vid bäcken för att tvätta kläder.  Husen ligger inte speciellt nära varandra där mellan kullarna. Det känns fridfullt på något sätt och man kan nästan tro att tiden stått stilla. Det är där, långt ute på landsbygden, som en del av våra fosterfamiljer bor. Stabila familjer med hjärtan av guld. Riktiga kämpar, som har förmågan att strida mot det som andra ser som omöjligt.

Idag, så här på vårlovets tredje dag, valde vi att träffa barnen i familjerna istället. Ett önskemål från mammorna själva. Vilket gäng vi hade förmånen att spendera ett antal timmar med. Glada och spontana ungar, som var villiga att både lyssna, leka och prata.  Om ni undrar vad vi gjorde där i lokalen som vanligtvis agerar förskola , så kan jag säga att vi tillsammans tog reda på hur respekt, att kunna lita på någon, vänskap och inte minst hur min egna identitet hänger ihop. Och, så lite om vad det egentligen innebär att vara ett fosterbarn, som i och för sig också passar väldigt bra in med allt det andra. Men mer om det en annan gång.  

Ni skulle ha varit med!