Precis när jag vill

Det är lätt att tycka om vårt kvarter. Det är inte perfekt på något vis, men trevligt och grönt. Det händer ofta att det blir en promenad kring området för att röra på benen eller bara inhämta lite frisk luft. Barn ses leka. Apor kivas. Hundar skälla. Bilar kör sakta förbi. Någon kämpar på med matkassarna uppför backen. Ett litet “Hi, how are you?” Känslan är god på något sätt. Sträckan utanför vårt hus beskrevs som något liknande Miami av någon, vilket kanske ändå inte riktigt är fallet. Passerar man sedan kurvan känns det helt plötsligt väldigt annorlunda. Landsbygden förefaller nära. Kullarna skymtas bakom husen och fälten sträcker sig i det kuperade lanskapet. Solnedgångarna som kan skådas där är inte att leka med.  Detta är härlig vardag. Något jag är förunnad av precis när jag vill.