Ingen mer smärta

En av oss på centret hälsade på den svårt sjuke 10-åringen på sjukhuset för inte alls så länge sedan. Han hade lidit länge och låg där i sin säng, liten och mager. Han kunde bara viska. Pojken ville bli kliad på ryggen. Han frågade om gästen kunde be för honom. Och, visst kunde hon uppfylla båda dessa enkla önskningar. Kollegan berättade efteråt hur svårt det var att lämna honom där och att hon helst av allt bara ville vira in honom i lakanet och ta med honom hem.

Endast några dagar efteråt dog den unge killen. Han behöver inte längre känna smärta och kommer inte längre ligga ensam i en sjukhussäng. Han har flyttat hem till Jesus, som han så starkt trodde på in i det sista. Tidigare i veckan hade vi minnesgudstjänst för pojken. Han hade varit med oss på centret ett tag och vi hade fått följa hans förvandling från en väldigt blyg och allvarlig pojke, kommen från ett sjukhus långt borta, till en glad och lite sprallig kämpe, som tillslut inte orkade längre. Minnen delades av många som följt honom det sista. Lärare, barnledare i kyrkan, barnskötare från centret och fler. Men, det allra finaste var ändå de små brev andra barn på centret skrivit till vännen de inte längre har omkring sig.