Ingen supermänniska

Ett yrke som ofta får dålig publicitet, men som gör så mycket i det dolda är socialarbetare, socionomer, socialsekreterare. Kalla det vad du vill, men det görs en hel del gott som många inte har en aning om. Det är ständig belastning, följande av lagar, stress och påtryck från alla håll. Men, inte ens en socionom är någon supermänniska. 

Här i södraste södern är trycket ännu hårdare. En socialarbetare har i snitt 200 – 300 klienter med tillhörande familjer. En av dem jag ibland har kontakt med har hela 1000 familjer under sina vingar. Det kallar jag ansvar. De möts av våld, död, fattigdom, sjukdom och allt det där andra som inte är helt enkelt att hitta en bra lösning till. Ofta, ofta är kontoren under all kritik. Det är nedgånget, trångt, mörkt och otroligt varmt. Det finns inte tillräckligt med bilar. Telefonkablar är stulna. Datorer är få. Vi påminns om detta nästan dagligen, då vi gör våra ärenden med kollegorna på de andra kontoren. 

För att uppmuntra dessa kämpar så här i jultider tog vi bilen och körde runt bland kontoren och centren för barn nu i slutet av veckan. Vi möttes av skratt, stora leenden och en och annan kram då vi anlände med små lådor packade med färglada cup cakes. En liten överraskning till dem som i stunden behövde det mest.