Finns det en dold gemensam nämnare?

“När min dotter kom till skolan igår var det poliser överallt”. Min kollega berättar att det har hänt igen. Tjejens första lektion för dagen var efter lunch och hon visste inte att det återigen var kaos på universitetet. Hon gick inte in i bygnaden, utan återvände hem och fick senare höra att de som ändå var inne i skollokalen hade blivit sprayade med vatten för att gå där ifrån. Det är inte första gången lektionerna stoppas.

Det senaste året har det med jämna mellanrum hänt en hel del i universitetvärlden.  Det strejkas, hotas, områden stängs av, bibliotek och lokaler bränns ner.  Det startade på ett universitet, men spred sig till många fler. Förstörelsen är stor och konsekvenserna väntar inte på sig. Det ryktas om att universiteten nu kan tänkas stängas för året. Redan nu i oktober, vilket medför att studenter inte kan skriva sina sista tentor för året. Så livet för dem kan komma att stå still på något sätt, eller rättare sätt bli försenat.  Siffror säger att 30 procent av studenterna  är för dessa protestauktioner, medan resten bara vill plugga. Detta destruktiva beteende är ett led i att det tycks att universitetsstudier ska vara gratis. Det rådande politiska partiet har utlovat detta tidigare och har inte hållit löftet, så det hela kan ju tyckas vara något felriktat.

Här kostar skolgång, även grundskola och likvärdigt gymnasie. Det är skolavgifter, böcker, uniformer, matlådor och extraaktiviteter. Det är bara kommunala skolor i underpriviligerade byar, som är kostnatfria. Om man nu kan kalla det så, då skoluniformer och en del annat ändå måste inhandlas av elevernas familjer. Så skolkostnader är inget nytt, inte minst för de högre utbildningarna. Det är sant att vissa därmed inte får en chans att börja studera, men har de tillräckligt höga betyg eller fyller särskilda kriterier finns det en möjlighet att söka stipendier som täcker många omkostnader.

Självklart diskuteras protesterna hej vilt i alla möjliga sammanhang, men några av de funderingar jag har har jag inte hört andra yttra. Jag antar att jag missat det, men vilka är de egentligen som måste ta till dessa superonödiga våldsamheter och inte vill lyssna till resonemang? Studenter, ja visst. Men vad pluggar de? Finns det en röd tråd här, en dold gemensam nämnare vid sidan av avgifterna? Eller, ska jag sälla mig till hopen av de som tror att det bara är en hop uttråkade, skoltrötta huliganer med dåliga betyg och lite pengar?

Skolklädda ben, på en som inte har en tanke på skolstrejk.