Välsignad

Ofta hör jag uttryck som "I am blessed", "you are a blessing" eller "God bless you". Här är det naturligt att tala om de välsignelser som livet kantas av. Det där lilla extra. Det som gör oss glada och får oss att se omvärlden lite annorlunda. Det kan vara att jag har hälsan i behåll, medan många andra kämpar på med sjukdom. Det kan vara att regnet precis börjat falla, efter lång tid av torka. Att jag har mat på bordet, när andra är utan. Eller, varför inte att min granne håller ett vakande öga på mitt hem när jag är borta.    

Många med mig förknippar säkert välsignelser med Gud, men trots att jag hela mitt liv varit en del av kyrkvärlden, måste jag säga att det hela konstigt nog var både ovant och lät aningens märkligt till en början. Det nämndes i alla möjliga sammanhang och så ofta. Det kändes amerikanskt på något sätt, fast i Afrika. Det tog lite tid, men jag har vant mig och jag gillar det. Det är en synnerligen bra påminnelse för mig som gärna tar saker och ting för givet.  Jag kan tycka att uttrycken ibland används för lätt, utan någon närmare tanke, men det kanske inte gör något när det kommer till kritan. Personen i fråga formulerar någon slags tacksamhet och det kan ju inte vara fel på något sätt.

När det gäller välsignelser, så är det något jag funderat på mer än en gång. Och, då handlar det om mina svenska systrar och bröder, som förmodligen är lika ovana att använda ordet som jag en gång i tiden var. I sociala medier ser jag ofta hur det skrivs "God bless you" eller endast "bless", när resten av texten är på svenska. Kanske är det för att själva ordet är laddat eller nästan lite läskigt att uttala och där med enklare att säga på ett annat språk eller för att världen helt enkelt blivit än mer internationell? Jag är välsignad. Gud välsigne dig, må Gud ge dig välgång. Så enkelt, fint och rätt. På vilket språk det än är. Vi behöver höra det så mycket mer i den trasiga värld vi lever i. Vi omringar oss av många välsignelser. Är det inte dags att uppmärksamma dem mer?