Yes, 5 år till!

Så stod jag äntligen där med pass och kvitto i högsta hugg. Inte direkt nervös, men förväntansfull på något sätt. Försändelsen hade anlänt förvånandsvärt snabbt och jag var i storstaden för att hämta resultatet. Nu gällde det. Bära eller brista. Skulle jag få stanna kvar i landet eller ta mitt pick och pack och åka mot nordligare breddgrader inom 10 dagar? Jag öppnade kuvertet och tog snabbt ut den lilla pappersbiten. Yes! 5 års arbetsvisum. Förlängningen av arbetsuppehålls-tillståndet hade gått igenom.

Tänk att det är över för denna gången. Tack Gud och tack alla ni som stöttat mig genom böner och tankar! Tack min arbetsplats som vill ha mig kvar och som hjälpt mig på vägen! Det har tidvis varit en pärs minst sagt, men det gick. Min chef L har sagt mer än en gång då självförtroendet sviktat “Gud skulle aldrig tagit dig så här långt, om det inte varit för det här. Du har fortfarande så mycket mer att ge.” Resan har fått mig att växa, att formulera tankar jag inte velat tänka innan, men mest av allt att lita på att Gud vet vad Han gör.

Jag kan erkänna att det var en kort period, då jag trodde att det kanske inte kommer att gå vägen. Även här har landets regler på senare tid ändrats och det är betydligt svårare att få ett visum jämfört med hur det var sist. Som den ordningsmänniska jag är var alla papper från när och fjärran klara i god tid och jag hade bara ett dokument kvar att hämta innan ansökan kunde lämnas in. Trodde jag. Men ack nej, här satte byråkratin käppar i hjulet. Jag var tvungen att anlita en immigrationsbyrå jag hittade på nätet för att hjälpa till med motiveringar och formuleringar för att bevisa att jag ska kunna behålla min fasta anställning. Alltså att ingen sydafrikan för närvarande är tillgänglig att göra det jag gör. Hade inte myndighetens websida utelämnat en hel del viktig information hade stressnivån varit betydligt lägre kan jag säga. Det som skulle varit en ansökan, blev två. En för att slippa göra ännu en annonsering i tidningar om mitt jobb med tillhörande arbetsintervjuer med  andra ansökande konkurenter och myndighetens egna val av passande personer. Ja, den gick igenom! Väntan tog 12 veckor och då hade mitt gamla visum för länge sedan gått ut. Sedan väntade nästa ansökan med ännu lite byråkratiskt krångel, men det gick ju. Denna gång på fyra veckor, inte 8-10 som de sagt.

Det blev en lång, kostsam historia, med många resor till storstaden, men det är absolut värt det. Jag är så tacksam! Mitt liv i fantastiska, vackra, komplicerade, frustrerande Sydafrika kan fortsätta! Precis som min chef antytt, jag har mer att ge.