2017 - något att bita i

Jag ser dem då och då. Jag observerar, analyserar och tycker att omvärlden är skev.  Vad gör vi egentligen med våra medmänniskor? De vi delar världen med.

Jag noterar ofta pojken som tigger vid trafikljusen, som lätt blir irriterad om han inte får en slant genom bilrutan. Precis som jag var han född in i en familj. Vad som hände sedan vet jag inte, men jag vet att han måste ges en chans. Han har förutsättningar, han har rätt att bli accepterad och mötas med respekt.  Precis som jag.     

På kvällarna kan den unga tjejen som prostituerar sig längre ner på huvudgatan ses när mörkret faller på.  Kunderna verkar inte sina. Jag såg henne häromdagen. Det är högsäsong nu när tursiterna har anlänt.  Hennes självrespekt har förmodligen försvunnit för länge sedan.  

Tonårstjejen,  som trots att hon egentligen är för ung för att komma in, dansar bort kvällarna på nattklubben.  Hon som blir bjuden på alkohol och som går från man till man. Utnyttjad och bara ett barn.

Servitrisen på restaurangen, som alltid ler och gör sitt bästa att få ordning på beställningarna. Hon som  lever på dricksen och accepterar trångsynta och gnälliga gäster, för att kunna behålla familjens enda inkomstkälla.  

Mannen som vaktar bilar på parkeringen till mataffären, som inte alltid ser så välvårdad ut och som visar tydliga tecken på att ha levt ett hårt liv.

Alla tror sig veta, alla har åsikter. Pojken som tigger, tjejen på gatan, tonåringen på klubben, servitrisen och bilvakten. Alla vet de vad som sägs om dem. I deras närvaro, eller bakom ryggen. Utan en tanke tittar vi ner på dem, tycker att vi är bättre. Vänder bort blicken, ignorerar, spottar, skvallrar och svär. 

Jag drömmer om en värld där vi uppmärksammar varandra som individer. Personer. Människor. Inte som sopor som kastas bort, som nummer eller statistik. Jag drömmer om en värld där vi bygger upp och inte river ner. Där tanken om vi och dom inte längre finns, för vi har förstått att det inte bara är oss (mig) allt handlar om. Där stigman har arbetats bort och utanförskapen och dess ofta medhängande destruktivitet har utplånats.

2017! Här har vi något att bita i, något att arbeta emot. Se, lyssna, agera, ge ett leende och ett vänligt ord. Var med att förvanda världen till något bättre, större och värdigare. Mänskligare. Ett litet steg i taget.