Vad mitt nya hemland gjort med mig

Det var mycket jag inte visste, eller ska jag kanske säga gjorde, innan jag tog mina resväskor och flyttade till södraste Afrika. Så här ett antal år senare har bilden ändrats och mycket som då var okänt är numera helt naturligt. Man anpassar sig, som sagt.

Tänk att mitt nya hemland skulle göra mig så otroligt artig. Jag säger numera sorry, som kan tydas som både förlåt eller ursäkta, mest hela tiden. Även om saker och ting inte alls är mitt fel. Det bara slinker ur mig, då någon annan tappar sin mobiltelefon i golvet eller när jag vill att någon ska flytta på sig mellan hyllorna i mataffären. Annat är please och thank you, som jag använder otroligt mycket mer än jag brukade i hemlandet (på svenska då). Det är bara så det är här.  Pratar vi ändå artighet, så säger jag numera både tant och farbror utan att reflektera. Det är ju så det visas respekt till de som är äldre än en själv. Och ja, B kallar även mig aunty, utan att jag alls känner mig som en uråldrig tant. Svenskar måste vara otroligt otrevliga typer, om jag tänker efter.  

Uppfostrad i ett land, där vi formas att bli så självgående som möjligt, så kändes det konstigt till en början, men jag erkänner att jag inte har några som helst problem med att aldrig någonsin behöva tanka bilen själv. Det är bara att sitta kvar bakom ratten, tala om vad jag vill ska göras, betala utan att lämna förarsätet och sen glatt köra där ifrån. Inte heller behöver jag lägga tid och möda på att packa det jag inhandlat i mataffären, eller i någon annan butik. Det finns det andra som gör åt mig.   

Så, är det det där med vattnet ... Jag kan inte minnas en enda gång under alla år i Sverige, då jag inte hade vatten strilandes ur kranarna precis när jag önskade. Här är det annat. Nästan varje vecka kan vi konstatera, en eller flera dagar, att det åter igen blir till att använda vattnet i våra ihopsamlade 5 liters-flaskor, som vi fyller på av ren reflex. När det går alltså.

Något som inte möter alla som flyttar hit är möjligheten att per automatik lära sig att förstå en hel del holländska. Inte för att det pratas i landet, för det går ju inte riktigt jämföras med Afrikaans som är närbesläktat. Och, inte talas det vanligtvis hemma hos oss.  Men, då min huskamrat och tillika låtsassysters föräldrar regelbundet kommer på besök från detta europeiska land, så är det en omöjlighet att undgå att snappa upp användbara ord som dankjewel, stroopwaffel och slurf.

Jag kan göra listan lång, och den kommer med all sannolikhet bli längre med tiden. Vad jag nog egentligen ville säga är att det är näst intill omöjligt att inte ändras som människa i en annan del av världen. Det skulle bara göra tillvaron komplicerad och tråkig.