Vandring med utmaning

Det vore ju nästa oförskämt att inte låta dig få uppleva lite av vad vi fick vara med om i helgen som gick. Japp, vi har vandat igen. Denna gången tog vi en led i vackra Oribi Gorge. Det regn som i början av veckan sas hota lördagens planering försvann helt och vi kunde glatt åka hemifrån relativt tidigt på morgonen. 

Gillar du vandring med lite utmaning, så är det här något för dig. Nog har jag gått samma led förut, men det var länge sedan, så inte kom jag ihåg eller någon annan heller för den delen, att de 7 km vi läst oss till att vandring skulle vara inte var tur och retur, utan en väg. Detta var inte direkt utmaningen, utan mer äventyren utmed vägen. 

Smala stigar utmed forsar och bergknallar i skogsmiljö, ibland så skarpa lutningar att vi fick använda oss av trädstammar för att häva oss uppåt eller för att inte ramla ner över stenbumlingar. 

Belöningen var ett högljutt och fantastiskt fint vattenfall med omringande berg och skog. Det var beläget i något som liknade ett rum. Ett rum för bara oss och de andra som också bestämt sig för just denna vandringsled samma dag. 

Solen gassade, vi beundrade vyn, vilade och åt medtagen matsäck innan det var tid att ta på sig skorna igen och gå samma väg tillbaka. 

Med möra ben och aningens tystare än då vi påbörjade vårt gående kom vi tillslut tillbaka till parkeringen. Jobbigt var det, men absolut värt att göra igen. 

Men, varför utsätter vi oss för sådan här? Det vore ju enklare att bara stanna hemma och slippa muskelvärken och svetten. Jag kan bara tala för mig själv, men naturen ger mig livskraft och glädje, att använda hela kroppen får mig att känna mig stark och att göra det tillsammans med vänner är pricken över iet. Att det sedan är hälsosamt för både kroppen och knoppen är självklara ingredienser i själva upplevelsen. Och, inte att förglömma hur Gud så självklart påminner mig om den otroliga och fantasirika skapelsen när jag är mitt i den. Vandring är fantastiskt med andra ord. Håller du med?