Så många minnen

Alltså, dofterna och känslan är ju precis som den var när jag var barn. Den ser inte precis likadan ut, men barndomsskogen finns kvar. Tänk så många minnen jag har där ifrån. En hel del kom tillbaka till mig när jag och bästa barndomsvännen och hennes tjejer spenderade en dag tillsammans. 

Solen sken och vi berättade för R och H hur vi brukade cykla till varandra på grusvägen med den tidvis riktigt täta skogen kring oss. Hur vi hade hemgjorda brevlådor uppspikade på hemlig plats för lika hemliga brev. Hur jag med bultande hjärta stirrade en älg i ögonen under en cykeltur på en gräsig stig. Hur deras mamma brukade rida där ute. Det var lite som att resa tillbaka i tiden. 

Hav och berg i all ära, men jag är absolut en sann skogsmänniska. Det finns nog ingen plats som får mig att känna mig så fri. Kanske beror det på att jag växte upp med skogen precis utanför knuten, kanske inte. Numera bor jag ju nära havet och med kullar och berg överallt, vilket jag uppskattar. Mycket till och med, men skog alltså... Det är speciellt.