Vad är drivkraften?

Varför väljer vi att göra vissa saker? Vad är vår motivation? En av de viktigaste frågorna när jag utreder blivande familjehemsföräldrar, eller fosterföräldrar som det fortfarande heter här, handlar om just detta. Vad är egentligen anledningen till att någon vill ta detta stora steg och öppna upp sitt hem, sin familj, sitt allt åt andras barn? Är det av själviska motiv, eller handlar det om något större? Jag skulle vilja säga att precis samma fråga borde ställas när det gäller så mycket mer. I både vardagliga val, som livsval.  

Vad jag funderar lite extra på ibland är det här med att vara volontär, som vi ju kan vara både hemmavid i olika sammanhang eller någon annanstans ute i världen. Själv kan jag väl säga att jag har fått en rejäl dos av erfarenhet genom åren, inte minst inom den organisation jag numera är anställd hos. Och, så möter jag så klart ofta de unga tjejerna och killarna (ibland äldre) som kommer till oss. Vad är egentligen drivkraften till att de anländer till en värld så olik deras? Vad var min när jag först kom hit?

Om någon inte är helt säker på vad det hela handlar om, så är en volontär en person som frivilligt och utan någon som helst betalning erbjuder sina tjänster. I mina ögon vara händer och fötter åt andra. Jag har stött på en variation av volontärer genom åren. De passionerande, som går in med hull och hår i alla uppgifter de får. De som hellre vill resa, än att jobba. De som kommer för att rädda världen. De som egentligen inte har några förväntningar, utan tar det som det kommer. De som anländer för att lära känna sig själva eller komma närmare Gud. De positiva, de klagande. De äventyrliga, de mer försiktiga. Och, så de flesta som ändå är någon slags blandning av lite av varje. Vad de alla ändå har gementsamt är att de har bestämt sig för att ge av sin tid för att göra något utöver det vardagligt vanliga. 

Några tips från mig till dig som funderar i dessa banor och kan tänka dig att fara utomlands. Tänk till ordentligt. Är det verkligen något för dig? Förvänta dig inte att allt kommer vara som hemma, för det är det inte. Läs på, fråga andra med erfarenhet. Kulturkrockarna kommer vara många. Det är mycket du inte kommer hålla med om. Du kan inte ändra kulturer och ifrågasätta allt. Anpassa sig tar tid, förstå ännu längre. Visa respekt, följ regler. Lev inte bara genom kameran på mobilen. Var flexibel, visa intresse, var social. Tänk på din attityd. Fråga, fråga och fråga igen. Och, glöm inte bort vad din anledningen är för att komma. 

Är det barn du vill arbeta med, snälla planera att stanna en längre tid. Och då menar jag allra minst sex månader. Speciellt om du vill vara en del av deras vardagsliv på ett center som vårt. Barn fäster sig lätt vid dig. De tvingas att se många komma och gå. De behöver stabilitet och lära sig att kunna lita på vuxna på ett sunt sätt. På ett så kallat barnhem har de små ofta ett livsbagage du kan ha svårt att föreställa dig. De behöver bli hela innan de kastas ut i världen igen. Inte behöva släppa greppet kring dem de tycker om, igen och igen. Kom ihåg att du är gäst i deras värld, inte tvärtom.

Även om du inte vill ta dig till andra sidan jorden för att arbeta ideellt, så uppmuntrar jag dig att göra det du kan där du bor. Håll ögon och öron öppna, det finns något för dig där ute. De flesta av oss har nog innan vi börjat trott att det är vi som kommer att ge, vilket ju i och för sig är sant, men har då ännu inte upptäckt hur mycket vi faktistk får tillbaka. 

“Volunteer! Start where you are. Use what you have. Do what you can.”

-Arthur Ashe-