Bakom kulisserna på ett sydafrikanskt bröllop

Ni har, precis som jag, förmodligen varit på en hel del bröllop genom åren. Många traditioner brukar följas, och iallafall i Sverige, så är vigslar och bröllopsfester ganska så lika varandra. Högtidligt, lite stramt ibland, med inslag av tal, sång, roligheter och ofta dans. Jag tänkte att ni nu skulle få hänga med lite bakom kulisserna på ett sydafrikanskt bröllop, så att ni vet hur det kan gå till här. För igår var det nämligen en kollegas tur att gifta sig och vi var ett helt gäng från jobbet som deltog för att fira händelsen.

För att ni riktigt ska förstå, så tar vi det från början. Nu har jag inga illustrerande foton på allt, men det får gå ändå. Det här kommer bli långt, så sluta läsa här om du inte skulle ha tid eller ork ...

Klockan 9 på morgonen var mitt hushåll redan klädda och uppiffade och framme på jobbet för att hämta en extra bil och lasta bagaget fullt med presenter. De internationella volontärerna kom med och vi for snart iväg till stan för att möta upp de andra. Det är här “African time” kommer in. Fenomenet som jag visst aldrig klarar att bemästra fullt ut utan att bli aningens frustrerad. Folk släntrar in, en efter en. Och sist, kommer den minibusstaxi som blivit anordnad, för att ta ett gäng av oss till festplatsen. Ungefär en 45 minuter för sent. Inte sist kanske, för en person saknas och jag och min bil åker för att hämta upp på annan plats, då jag ändå har vägbeskrivning. Personen hittas inte och vi far äntligen mot utsatt destination precis då bröllopet enligt inbjudan ska börja.

Jag har fortfarande inget fotografi, men tro mig, vyn var fantastisk och vägarna grusiga och fulla med hål. Vädret var mulet och regnet hängde i luften. Ensamma på vägen följer vi mina nedklottrade beskrivningar när en taxi snabbt närmar sig oss, utan ett tecken på att köra åt sidan, så att vi faktiskt ska kunna mötas. Så, då får jag göra det, för jag har ingen önskan att dö i förtid i en bil full med bröllopspresenter i skinande papper. För ett tag sedan regnade det rejält och vägrenarna var sköra och vi hamnar i ett litet dilemma. Vi kan inte röra oss utan att hamna i diket. Precis då, från ingenstans, ser vi en annan taxi i bakrutan och ut kommer tre män. Inte vilka killar som helst, utan våra kollegor. På något mirakulöst vis hade de kommit ikapp oss någonstans på vägen. Vi som trodde att bara vår bil skulle ta denna genväg, som visar sig vara ganska komplicerad och lång. På ett kick är vi redo att köra igen. Nu tillsammans. Ungefär här ringer första bilens sällskap och säger att de är framme och att förutom dem, så är inte enda själ på plats. Helt tomt. Igen, bröllopet skulle ha startat vid det här laget för ungefär en 30 mintuer sedan. Vårt lilla följe fortsätter vägen fram. Taxichauffören kan inte vägen, så min vaga beskrivning följs, personer gåendes längs vägen frågas och så småningom är även vi på plats. Och, inte är det många där inte.

Tiden går, någon enstaka person kommer. Men, vi är faktiskt förberedda på det här. Man vet egentligen aldrig när dessa högtider kommer starta. Det enda man vet är att det kommer ske. I väntans tider händer en hel del. 

En del av oss målar naglarna. 

Andra tar selfies. 

Spelar plockepinn, äter något medtaget och virkar mormorsrutor. 

Eller, springer omkring och fotar svenskaflagganfärgade tårtor och inredning. 

Men, så plötsligt, ungefär klockan 14.30, 4 timmar efter utstatt tid, kan det hela börja. Nu är salen proppfull med festglada människor och det vackra brudparet har anlänt med sitt följe. 

Vigselandakt och fest sker på samma ställe. Det är festligt, glatt och mycket musik med hög ljudnivå. Tärnor och marsalker dansar in. Paret säger ja. Två blir ett. Fina tal hålls, böner bes, huvudpersonerna dansar en första dans som gifta, en liten dansgrupp har en dramatisk uppvisning samtidigt som vi får både snacks och middag med tillhörande tårta vid borden där vi sitter hela tiden. 

Är någon nyfiken på dagens middag, så serverades denna smakliga tallrik. Köttgryta med ris, potatissallad, schakalaka och kryddstarka bönor. En klassisk festmåltid. 

Ingen tid slarvas bort och efter 2,5 timmar var det hela över. Glada och nöjda åker vi därifrån efter en händelserik dag, och anländer hem utan några som helst problem. 

Tack så jätte mycket till brudparet att vi fick vara med under er speciella dag!