En dröm blev verklighet

Vad fint det var att få se alla barn, stora som små, samlas och med spänning få ta emot julklappar   i den pyntade matsalen på centret igår. Glad julmusik spelades och alla var förväntansfulla. Det var många leenden, och mycket uppvisande av vad som fanns innanför presentpappren.  Att sedan få se juvelerna leka med det de fått var min absoluta höjdpunkt.

Nu är ju inte presenterna det som ska ta upp all uppmärksamhet på julen, men visst ger det glädje. Jag kunde inte låta bli att le när 4-åringen släpade med sig den stora, vita kaninen klädd i klänning precis överallt. Kaninen som numera har samma namn som flickan.  Eller, pojken som inte ville släppa taget om sin egen lilla, gröna traktor. De stora tjejerna som gick omkring med nya halsband och fina väskor över axlarna.

En kollega visade mig ett brev, som en av de lite större killarna skrivit. Hans högsta julklappsönskan var en radiostyrd bil. Och, vad fick han? En radiostyrd bil! En dröm blev verklighet! Och klapparna var inte ens inköpta av centret, utan hade getts av flera lokala gåvogivare.  Jag är så tacksam att de tänkt till på riktig för att köpa fina saker barn i just deras åldrar gärna vill ha.

Eftermiddagen fortsatte med gemenskap över matbordet, lekar, och senare när jag åkt hem var det julevangeliet som drama och mer mat donerat från en lokal snabbmatskedja. 

Vi vet vilka bakgrunder barnen kommer från, och det är inte helt säkert att jul ens funnits i deras värld förut. Men nu vet de hur det kan vara. De har fått minnen de kommer bära med sig, vad som än händer sedan. Är det inte så att känslan lever kvar, även om minnena ändå kan blekna så småningom?