Stigma, okunskap och viss förändring

“Jag har accepterat mitt tillstånd”, säger kvinnan när vi tidigare i veckan sitter och pratar i hennes lilla kök. Vad hon menar är HIV-viruset hon bär på.  Kvinnan som bor ensam med sitt barnbarn är social och storhjärtad. Hon arbetar i andras hushåll några gånger i veckan, är aktiv både i kyrkan och politiskt i det område hon bor i. På slänten utanför huset växer frukträden och de handtvättade kläderna torkar på linan i soldiset. Hon lever precis som vem som helst.

Jag minns hur det var när jag först kom till Sydafrika år 2001, och även flera år efter. Då när bromsmedicinen fortfarande inte fanns till för alla. De HIV-smittade barnen på centret fick vitaminer och en daglig dos av antibiotika. En av oss internationella volontärer satte plåster på varenda litet skrubbsår för att vara säker på att inte bli smittad. Magra, hålögda människor med mörka fläckar på huden var en vanlig syn. Personer vars virus utvecklats till fullt utvecklad aids, vilket ledde till en säker död. Okunskapen var stor och ämnet inget man i allmänhet pratade om. Stigmatiseringen var omfattande.

Jag kommer faktiskt ihåg allra första gången jag hörde talas om aids i något teveprogram, som barn i trygga Sverige. När jag talat med personer här, inser jag att jag hade viss kunskap långt innan många här i landet som kom att bli ett av världens hårdast drabbade.

För några dagar sedan var det den internationella aids-dagen, då HIV och aids återigen kunde uppmärksammas lite extra. Förra året uppskattades det att 36,7 miljoner personer världen över lever med HIV. Detta virus som påverkar immunförsvaret negativt och som ännu inte har något botemedel eller vaccin som kan förhindra spridandet. Enligt sydafrikansk statistik från mitten av 2017 är omkring 12,6 % av befolkningen HIV-positiva.

Bromsmedicinerna ska numera vara till för alla. För de som vill alltså. Än idag finns det de som inte vill testa sig. Bromsmedicinerna är effektiva och jag har sett åtskilliga exempel på personer, som mått otroligt dåligt och som för omvärlden sett mer eller mindre döende ut, men som sedan börjat medicineringen och snabbt fått livet tillbaka. Stigmat har minskat, vilket vi fått bevis på på flera sätt. “Våra” fostermammor berättar hur kunskapen ökat och attityderna ändrats i byarna. De flesta blivande fosterföräldrar har inte längre några som helst problem att ta emot barn med viruset i blodet. Sedan 2006 säger statistiken att de aids-relaterade dödsfallen minskat till hälften, från ungefär 50% av alla dödsfall till 25%. Visst är det glädjande, men än finns det mycket att göra.