Varför är våldsamheter så naturligt?

Lastbilar eldhärjas för att chaufförerna från andra länder anses ta jobben ifrån dem som tycker att de självklart är berättigade dessa anställningar. Det strejkas för att löner är för låga och arbetsmiljöer dåliga. De anställda stänger av högtrafikerade vägar, där bildäck och en och annan bil bränns, så att andra inte kan ta sig fram. Försöker någon blir det våldsamt. Politiker på lokalnivå mördas av anhängare från samma parti framför den egna familjen. Allt detta våld. Det kommer sig så enkelt och tas till så snabbt. Det är sådant här vi läser om i våra lokala dagstidningar. Det händer omkring oss, och återkommer med relativt jämna mellanrum. 

Personligen kommer jag ihåg en gång när det kom lite väl nära. Vi var på väg hem från jobbet, då två minibuss-taxis hastigt stannar framför oss. En man springer ut med en pistol i högsta hugg och springer snabbt till taxin före. Detta med passagerarna kvar. Tumult utbryter, men tack och lov händer inget och den utsatta taxin lyckas köra där ifrån med full hastighet. Det hela hände så snabbt och var som en filmscen. Overkligt på något sätt. Antagligen var det en taxiförare som bestämt sig för att köra en rutt tillägnad någon annan. En inkräktare med andra ord, som tjänar någon annans pengar.

Men, varför är våldsamheter så naturligt? Ja, den som hade ett fullständigt svar på detta borde få ta emot ett fredspris.

I veckan har en grupp kollegor från jobbet gått en intressant och spännande kurs om emotionell intelligens. Ju mer vi lärde oss, ju enklare var det att se resultatet av att så många av våra medmänniskor lever med obearbetade trauman och undanryckta känslor. Frustrationer och ilska som pyser sedan barnsben, då speciellt pojkar alltid fått höra att gråta är ett tecken på svaghet. Är saker och ting inte som jag tycker att det ska vara, så blir min osäkerhet utbytt mot aggressioner och destruktivitet. Ju lägre min emotionella intelligens är, ju längre jag är ifrån mina egna känslor och dess betydelse, ju svårare är det att leva som en välfungerande person i ett komplicerat samhälle. 

Våld (och pengar och makt) är mer eller mindre ett med varje samhälle. Det visar sig bara på olika sätt. Som jag nämnt så många gånger förut, börjar förändringar med mig och ingen annan.  Jag kan inte tvinga någon annan att välja, men jag kan visa väg. För jag vet att jag inte på långa vägar är  felfri och behöver den där pushen ibland, för att ta steget mot ett bättre jag. Veckans kurs var en sådan sak, där förmodligen de flesta av oss fick oss en och annan överraskning. Jag har definitivt saker att ta tag i.