Ont i hjärta och kropp

Något jag noterade när jag var i Sverige häromsistens, var hur många det var som inte mådde bra. På olika plan. Av olika anledningar. Det är inget nytt, men har det ökat det sista? Eller, är människor mer öppna om det nu? Västvärldens människor vantrivs, lider och har ont i hjärta och kropp. Helt klart.

I svenska valtider, då i augutsi - september, pratades det om välfärd i all oändlighet. Det gör det troligtvis fortfarande. Och, det är inget fel i det, men är den egentligen så bra som det sägs? Hjälper den en in i själva hjärtat? Är välfärden något att gömma sig bakom, eller är den något att skylla på när omvärlden inte fungerar som vi tycker att den ska? Är det därför många av de svenska invånarna har dåligt mående idag? Smittar det av sig? Har det jobbigt mörka fått ett permanent tag om oss? Är ljuset i tunneln inte tillgängligt längre? Mina frågor är många.

Jämför jag med Sydafrikas befolkning, så finns det självklart de som inte mår bra här också. Många till och med, och dersas problem är ofta på en helt annan nivå. Det som dock skiljer sig markant är att de allra flesta har en tro. De vet att livet inte bara handlar om kroppen och själen. De ser till anden också. De har lärt sig att fylla på på ett sätt som väst har glömt av, eller troligen ignorerar. Jag säger inte alls att en tro på Gud löser alla problem och alltid hjälper en att inte må dåligt. Livet är komplicerat. Det kommer det alltid vara, men tron ger hjärtefrid. Har man inte upplevt det själv, så finns det alltid forskning att luta sig mot. Många studier har kommit fram till att personer med någon slags religös övertygelse har generellt bättre psykisk hälsa, är mindre deprimerade och är mer tillfredsställda med sin tillvaro jämfört med de utan en tro. Bara det. Intressant enligt mig, som är just troende och träffar och lyssnar till mångas livshistorier. Jag kan bara hålla med, de mest svåra upplevelserna går att överkomma med Gud. Inte glömma, men acceptera.