Inte till för allmänheten

Vissa saker är svårt att sätta ord på, men tar ändå plats i mina tankar titt som tätt. Till exempel hur krångligt det är att få andra att förstå hur ett center för utsatta barn inte är till för allmänheten. Det är ett place of safety, som man säger här. En plats där trygghet och säkerhet ska råda med andra ord, utan en massa intrång från de som inte har något där att göra. 

Ibland vill folk komma och säga hej till barnen. Förmodligen mest gulla med de minsta. Jag vet egentligen inte vad de har i tankarna. Är det för att dämpa sitt dåliga samvete, är de nyfikna, eller har något helt annat i åtanke? För inte gynnar det barnen på något sätt. Någon säger att de vill donera något, men först måste ha sett centret från insidan. Barnsäkerhetstänket där ute är skrämmande dåligt. Hur vore det om jag, en främling, skulle dondera att jag minsann vill se ditt mest privata och personliga? Ditt hem, ditt sovrum, dina grejer och sedan lyfta upp dina barn som om det vore det mest naturliga i världen. Olustigt, eller hur? Tanken att centret just nu är en hel massa barns hem och trygghet verkar vara avlägset för vissa. Så, får de komma in? Så klart inte.

Sen är det de som faktiskt har anledning att göra ett besök. Då får vi ofta höra hur fridfullt och lugnt det är på centret. Och, det är precis så vi vill ha det. Det ska få vara en oas för barnen som varit med om långt mycket mer än många av oss någonsin kommer att få uppleva. Utan stress och intrång. Visst, det är inte lugnt hela tiden. Hur kan det vara det med så många ungar på ett och samma ställe, med så mycket att möta och bearbeta? Men, att visa respekt är viktigt, och då spelar det ingen roll om det är mot barn eller vuxna.